Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län
Remissvar från föreningen Konstens Hus Nu
1. Verksamheternas innehåll samt förutsättningarna för samråd och samarbete mellan institutioner och det fria kulturlivet:
Vi i föreningen Konstens Hus Nu, KHN, kommer i remissvaret att koncentrera oss på frågan om Uppsala konstmuseum och dess framtida utveckling.
Ett nytt konstmuseum i Uppsala bör byggas i ett centralt läge. Som utredaren skriver gällande sitt förslag till en ny konsthall. ”-ett centralt läge är att föredra eftersom det i hög grad handlar om en träffpunkt och ett ’slink-in-ställe’. Detta påpekande gäller i lika hög grad ett aktivt konstmuseum.
Utredningen tenderar att betrakta konstmuseiverksamheten som ett hus för konstsamlingar som bedriver viss utställningsverksamhet. En olycklig utgångspunkt som mer bevarar det bestående än bidrar till utveckling. Ett synsätt som förordar en klyvning av den nuvarande verksamheten där samlingarna tillfaller Upplandsmuseet och den aktuella ”verksamheten” en separerad organisation.
Om man i stället ser konstmuseets bas i tillfälliga utställningar, i verkstäder för barn, unga o vuxna, i gästateljéer, i ytor för samverkan med andra konstarter, forskning i samarbete med universitet och öppna dörrar mot samhället i stort, uppstår en verksamhet fylld av möten, en ständigt pågående process som är riktad till alla Uppsalabor. Ett konstmuseum beläget på en plats som lätt kan nås utan att passera några höga trösklar. Den verksamheten kommer då och då att generera tillskott till den samling som finns i konstmuseet, i samma byggnad, inom samma organisation. Och samlingen kan användas att kommentera samtiden. Ett växelspel mellan de tillfälliga utställningarna och det kollektiva minnet som samlingen utgör.
Dagens konst rör sig inom många fält och uttrycksformer och många av dagens konstnärer samarbetar i tillfälliga eller mer fasta grupperingar, ofta bildade över nationsgränserna, de samarbetar med musiker, författare, forskare, filmare, arkitekter, designers, journalister m.fl.
Ett centralt beläget konstmuseum är en naturlig samlingsplats för en mångfald av olika kulturyttringar.
Tankarna på ett ”Uppsalas Lousiana”, i slottet eller annorstädes, mindre lättillgängligt men med bra verksamhet, förfäktas i samtida utredningar. Men det är ett annat konstmuseum än det vi önskar till Uppsala. Det är ett konstmuseum som utflyktsmål tänkt att locka turister till utställningar och samlingar. Vi önskar ett konstmuseum som mer finns i vardagen, som Uppsalaborna går till gång efter annan, men som genom sin intressanta, uppmärksammade verksamhet även lockar många tillresta besökare.
2. Huvudmannaskap och organisationsform:
Frågan om huvudmannaskap är ur KHN:s synvinkel främst en fråga om hur konstmuseet ges största möjliga frihet att utveckla en intressant verksamhet. Att utgöra en underavdelning till ett länsmuseum riskerar att vingklippa den roll ett bra konstmuseum har i samhället, i debatten och i utvecklingen av nya uttrycksformer.
Konstmuseet är i sin verksamhet inte betjänt av vare sig lokala eller regionala gränser. Lika lite som Uppsala Universitet är en lokalt begränsad institution. Konsten och konstnärer rör sig inom de idé-och estetiska fält som finns i rörelse, inte bara i Uppsala eller Sverige utan på många viktiga platser i vår alltmer globaliserade värld. Även Uppsalas konstnärer reser, skapar kontakter, ställer ut och bjuder, om möjlighet ges, tillbaka.
En egen styrelse för konstmuseet kan underlätta om man behöver balansera flera finansiärer, som kommun, landsting och privata intressenter, liknande de styrelser som Teatern, UKK och Bror Hjorths Hus har redan nu.
3. Finansiering av kulturinstitutionerna:
Frågan om finansiering av Uppsala/Upplands konstmuseum bör ses i ett sekundärt perspektiv. Primärt behövs en analys av verksamhetens innehåll, dess inriktning, var verksamheten förhoppningsvis kan etableras, dess ekonomiska behov och en lämplig styrform vara klar.
Att slå samman konstsamlingen med länsmuseet med sakskälet att man därigenom kan få ett statligt stöd för regional verksamhet känns som ett passivt underordnande för att ”de flesta” länen har ordnat det så. Att ge ett självständigt konstmuseum ett regionalt ansvar och sedan arbeta för att erhålla de statliga anslagen, känns mer relevant. Den lösningen finns redan nu i några län. Och hur ser Sveriges län, dess regioner ut om fem-tio år?
Museets oberoende, dess fria röst, är den allövergripande fråga som alltid bör styra besluten.
